Grrrr
Nu ska jag gnälla lite, jag har gnällt alldeles för lite under min graviditet så nu tänkte jag passa på!
Jag är så trött på att höra "hur ska det gå med hundarna när bebisen kommer?" - Inte fan vet jag! Jag kommer fortsätta att mata och rasta dom som vanligt. Jag känner mina hundar och är inte ett skit orolig!
"Vilken liten mage du har"! - Ja, tacka fan för det. Det här är tungt nog och jag tittar beundransvärt på dessa gravida tjejer med koloss magar, you go girls. Tilläggas ska att min unge är större än vanligt i denna ålder så det går ingen nöd på mitt "lilla" barn!
"Ska du inte amma?! Det måste du!". - Snälla, du har aldrig innan haft någonting att göra med mina bröst så varför börja nu? Jag gör precis som jag vill. Känner jag för att amma så gör jag det. Vill jag inte så finns det många bra substitut.
"Det kan inte va lätt för Mange nu när du är gravid" - Jag hoppas ni skojar! Den killen hade fan inte kunnat göra en bättre tjej på smällen! Jag gör precis ALLT jag gjort förut. Storstädar, tvättar, långrunda med hundarna, lagar mat. Listan kan göras lång. Jag är inte sjuk, jag är bara gravid!! Och vadå lätt för honom? Hade han varit gravid så hade han kastat in handduken i vecka 8. Karlar...
Sen vill jag bara tillägga en sak till er gnälliga, lata gravida.... Adoptera! JAG tycker att dom här månaderna har varit sjukt tråkiga. Det måste betyda att ni är på gränsen till självmordsbenägna.
Och nej tanten i kön på ICA, är du inte så störd att du hade tagit på mig utan jättemage så va snäll och låt min dotter få simma ifred!
Hejdå!
